"Årets roligaste
upptäckt"
The other trios fantasilekar kring det skönt enkla ramverket får VK:s recensent Pierre Martin att fallla pladask!
Är det enkelt vackra bättre, finare, än det komplexa En text, till exempel ett så märkligt fenomen som en recension, är den bättre om den får bli ett lyriskt verk i sig själv med anspråk på ett eget konstnärligt värde än om den torrt konstaterar vad som skett och rapporterar kritikerns upplevelse Frågan går förstås inte att svara på, men ibland får jag respons på mina texter. Beröm och kritik mottages tacksamt, men manar även till reflektion. Vad gör en text bra Poetiska texter kan bli både tillkrånglade och, i vissa fall, mer tillgängliga än ett torrt konstaterande kring en upplevelse. I det första fallet kan det i bästa fall leda till en större tillgänglighet, med risk för att essensen måste läsas mellan raderna. I det andra fallet finns risken för att recensionen blir ett referat som framför skribentens betyg. Inget mer. Men med en konstlad objektivitet. Samma sak gäller musik och även där finns balansgången mellan tillgänglighet och behovet av överraskningar och utmaningar. Att behaga eller utmana. The other trio är en ung uppstickare i pianotrioformat som liknats vid EST:s, Esbjörn Svensson trios, nyskapande musik som både lät enkelhet och fantasi genomsyra i grunden enkla melodier. Egentligen är gruppen mer än en pianotrio, man skulle lika gärna kunna kalla dem bastrio eftersom basisten Robert Erlandsson skrivit många av de detaljrika kompositionerna. Eller kanske kallar vi dem för en trumtrio för att spegla att slagverkaren Kristian Fredmark gör enastående insatser med blandrytmerna. Men visst, pianot dominerar och Jonathan Fritzén är en enastående begåvning som både tar för sig och ger. Någon recensent menade att en av The other trios styrkor är att de spelar "riktiga melodier", vad det det nu är. Motsättningen mellan det abstrakta och det konkreta är konstruerad i sig, men för EST var det nyckeln till framgång. Och även roten till till den kritik de fick ibland fick utstå från jazzpuristernas läger. The other trio spelar med en röst kring enkla melodier i en lättsmält förpackning, men de nosar sällan farligt nära populärvulgariteten. Och det är deras fantasilekar kring det nära banalt skönt enkla ramverket som gör att jag faller pladask för det överraskande mötet. Med ett och annat hugskott och utbrott från var och en av medlemmarna hade upplevelsen varit en fullträff, men jag nominerar ändå The other trio till årets roligaste upptäckt.
PIERRE MARTIN
Västerbottenskuriren 21/11 -2009
"Vitalt och Fräscht"
The Other Trio går på med hög intensitet och varierar tjusigt stämning och puls från låt till låt när de spelar på Victoriateatern i Malmö.
Det måste vara gruppen e.s.t. som befriat den svenska jazzpianotrion. Inget ont om skickliga pianotrios som, så att säga, funnits hela tiden. Men på 2000-talet har det dykt upp en rad nya triogrupper med samma sorts musikaliska attityd, en attityd som Esbjörn Svensson & co odlade fram.
Det handlar om musik där lyssnaren känner av en stark vilja att verkligen uttrycka något och att nå ut. Nya kompositioner, ofta med riktiga melodier i fokus; musik med klar riktning. Jazz med en direkthet i leveransen som känns tankad på rock- och popsidan, även om musikerna råkar vara gediget nerskruvade i jazzmyllan.
Stockholmsbaserade och mycket hörvärda The Other Trio är ett av dessa band. Gruppen har förstås liksom sina attitydkollegor även ett eget sound och spelstil, TOT ger plats för oväntade vändingar och klanger och Jonathan Fritzén, Robert Erlandsson och Kristian Fredmark spelar ofta med en cool precision, ekonomiskt. Men de kan också gå på med hög intensitet och varierar tjusigt stämning och puls från låt till låt. Musikerna spikar dit sina insatser med stort eftertryck, här kommer inte många onödiga tonflöden, och alltihop låter väldigt vitalt.
Med Fredmark och trumsetet vända mot de andra två (varför stärker inte fler band internkontakten med den enkla uppställningen?) plockade trion spår från nya cd:n "Good Fellas". Och bland de många originallåtarna kom en elastisk, avslappnad och personligt svarvad "I Got it Bad (And That Ain’t Good)". Klassikerna får också vara med.
- Alexander Agrell 12 Nov 2009 Sydsenskan
"Trio att hålla öronen på"
Läs här vad DN skrev om gruppen inför det att P2 skulle sända gruppens Umeåkonsert.
"Utsökt Var Ordet"
-Pånyttfödd Kammarjazz
En av mina hemliga njutningar är en CD där solopianisten Thelonius Monk av alla spelar standardlåtar och i varje skrymsle av melodierna lyfter fram nya guldglimmande utsöktheter. Nåt liknande fick vi höra i trippelformat hos Cookin' på torsdagen i höstens andra Pulsslagsturné, utsänd av Svenska Jazzriksförbundet.
I kontrabasisten Robert Erlansson har gruppen The Other Trio en fenomenal melodiskapare. Utan en ton för mycket, men i nästan impressionistisk klangrikedom, lyfts allt fram, nej sjungs av alla tre instrumenten i det tätaste samspel. Det hela kunde ha blivit väsenslöst och alltför inåtvänt om det inte varit för att alla tre, i första hand pianisten Jonatan Fritzén, haft ett så glödande fysiskt utspel. Kristian Fredmark vid trummorna spelar så varsamt intimt att det ibland verkar som om han slog bara i luften, men han missade inte en enda nyans. Att praktiskt taget varje låt är Robert Erlandssons verk från en nästan dagsfärsk CD blev inte
sämre av hans oerhört smakfulla basspel. Alltså, mina Damer och herrar, vi återupplever den utsökta kammarjazzens pånyttfödelse på det sällsammaste vis. Musiken är kanske inte helt lätt att att ta till sig.
Vi är inte så vana vid att melodin är allt och allting, även de allra vildast svängande utbrotten, rymmes inom dessa ramar, om man bara lyssnar med spetsade öron och inte släpper uppmärksamheten en sekund.
Utsökt var ordet!
Rolf Haglund - Borås Tidning - 14/11 2009
Onsdagsjazz med The Other Trio
"Pianotrio tråkigt - kan man ha mer fel"
Jonathan Fritzen, Robert Erlandsson och Kristian Fredmark uppgör tillsammans The Other Trio från Stockholm. Trion är ute på en pulsslagsturné med material från deras nysläppta platta Good Fellas.
Innan trion börjar spela så sitter jag och funderar över om inte det kan komma att bli lite långrandigt med bara en kontrabas, ett piano och ett trumset. Kan man ha mer fel? The Other Trio visar verkligen vart skåpet ska stå när dom levererar välspelad och svängig triojazz.
Kvällens set inleds med La Dame Noir, ett stycke musik skrivet utav Robert Erlandsson. Herr Erlandsson har står för övrigt bakom nästan alla kompositioner som det bjuds på under kvällen, med undantag utav The Fakir som Jonathan Fritzen har skrivit och två
jazzstandards – I’ve Got It Bad av Duke Ellington och All The Things You Are av Jerome Kern, men som efter honom spelats utav massvis med jazzmusiker världen över. Genom kvällen så lyser verkligen låtarna Good Fellas och Dale Coopers Song igenom.
En sak som måste nämnas är att Jonathan Fritzen verkligen är en pianovirtuos vilket han visar flera gånger genom kvällen. Robert och Kristian har ett naturligt samspel som är intressant och svängigt. Tillsammans med den smakfulla virtuosen Jonathan Fritzen blev
detta en mycket lyckad konsert.
Emil Grundström, 20 November - Allehanda
The other trios fantasilekar kring det skönt enkla ramverket får VK:s recensent Pierre Martin att fallla pladask!
Är det enkelt vackra bättre, finare, än det komplexa En text, till exempel ett så märkligt fenomen som en recension, är den bättre om den får bli ett lyriskt verk i sig själv med anspråk på ett eget konstnärligt värde än om den torrt konstaterar vad som skett och rapporterar kritikerns upplevelse Frågan går förstås inte att svara på, men ibland får jag respons på mina texter. Beröm och kritik mottages tacksamt, men manar även till reflektion. Vad gör en text bra Poetiska texter kan bli både tillkrånglade och, i vissa fall, mer tillgängliga än ett torrt konstaterande kring en upplevelse. I det första fallet kan det i bästa fall leda till en större tillgänglighet, med risk för att essensen måste läsas mellan raderna. I det andra fallet finns risken för att recensionen blir ett referat som framför skribentens betyg. Inget mer. Men med en konstlad objektivitet. Samma sak gäller musik och även där finns balansgången mellan tillgänglighet och behovet av överraskningar och utmaningar. Att behaga eller utmana. The other trio är en ung uppstickare i pianotrioformat som liknats vid EST:s, Esbjörn Svensson trios, nyskapande musik som både lät enkelhet och fantasi genomsyra i grunden enkla melodier. Egentligen är gruppen mer än en pianotrio, man skulle lika gärna kunna kalla dem bastrio eftersom basisten Robert Erlandsson skrivit många av de detaljrika kompositionerna. Eller kanske kallar vi dem för en trumtrio för att spegla att slagverkaren Kristian Fredmark gör enastående insatser med blandrytmerna. Men visst, pianot dominerar och Jonathan Fritzén är en enastående begåvning som både tar för sig och ger. Någon recensent menade att en av The other trios styrkor är att de spelar "riktiga melodier", vad det det nu är. Motsättningen mellan det abstrakta och det konkreta är konstruerad i sig, men för EST var det nyckeln till framgång. Och även roten till till den kritik de fick ibland fick utstå från jazzpuristernas läger. The other trio spelar med en röst kring enkla melodier i en lättsmält förpackning, men de nosar sällan farligt nära populärvulgariteten. Och det är deras fantasilekar kring det nära banalt skönt enkla ramverket som gör att jag faller pladask för det överraskande mötet. Med ett och annat hugskott och utbrott från var och en av medlemmarna hade upplevelsen varit en fullträff, men jag nominerar ändå The other trio till årets roligaste upptäckt.
PIERRE MARTIN
Västerbottenskuriren 21/11 -2009
"Vitalt och Fräscht"
The Other Trio går på med hög intensitet och varierar tjusigt stämning och puls från låt till låt när de spelar på Victoriateatern i Malmö.
Det måste vara gruppen e.s.t. som befriat den svenska jazzpianotrion. Inget ont om skickliga pianotrios som, så att säga, funnits hela tiden. Men på 2000-talet har det dykt upp en rad nya triogrupper med samma sorts musikaliska attityd, en attityd som Esbjörn Svensson & co odlade fram.
Det handlar om musik där lyssnaren känner av en stark vilja att verkligen uttrycka något och att nå ut. Nya kompositioner, ofta med riktiga melodier i fokus; musik med klar riktning. Jazz med en direkthet i leveransen som känns tankad på rock- och popsidan, även om musikerna råkar vara gediget nerskruvade i jazzmyllan.
Stockholmsbaserade och mycket hörvärda The Other Trio är ett av dessa band. Gruppen har förstås liksom sina attitydkollegor även ett eget sound och spelstil, TOT ger plats för oväntade vändingar och klanger och Jonathan Fritzén, Robert Erlandsson och Kristian Fredmark spelar ofta med en cool precision, ekonomiskt. Men de kan också gå på med hög intensitet och varierar tjusigt stämning och puls från låt till låt. Musikerna spikar dit sina insatser med stort eftertryck, här kommer inte många onödiga tonflöden, och alltihop låter väldigt vitalt.
Med Fredmark och trumsetet vända mot de andra två (varför stärker inte fler band internkontakten med den enkla uppställningen?) plockade trion spår från nya cd:n "Good Fellas". Och bland de många originallåtarna kom en elastisk, avslappnad och personligt svarvad "I Got it Bad (And That Ain’t Good)". Klassikerna får också vara med.
- Alexander Agrell 12 Nov 2009 Sydsenskan
"Trio att hålla öronen på"
Läs här vad DN skrev om gruppen inför det att P2 skulle sända gruppens Umeåkonsert.
"Utsökt Var Ordet"
-Pånyttfödd Kammarjazz
En av mina hemliga njutningar är en CD där solopianisten Thelonius Monk av alla spelar standardlåtar och i varje skrymsle av melodierna lyfter fram nya guldglimmande utsöktheter. Nåt liknande fick vi höra i trippelformat hos Cookin' på torsdagen i höstens andra Pulsslagsturné, utsänd av Svenska Jazzriksförbundet.
I kontrabasisten Robert Erlansson har gruppen The Other Trio en fenomenal melodiskapare. Utan en ton för mycket, men i nästan impressionistisk klangrikedom, lyfts allt fram, nej sjungs av alla tre instrumenten i det tätaste samspel. Det hela kunde ha blivit väsenslöst och alltför inåtvänt om det inte varit för att alla tre, i första hand pianisten Jonatan Fritzén, haft ett så glödande fysiskt utspel. Kristian Fredmark vid trummorna spelar så varsamt intimt att det ibland verkar som om han slog bara i luften, men han missade inte en enda nyans. Att praktiskt taget varje låt är Robert Erlandssons verk från en nästan dagsfärsk CD blev inte
sämre av hans oerhört smakfulla basspel. Alltså, mina Damer och herrar, vi återupplever den utsökta kammarjazzens pånyttfödelse på det sällsammaste vis. Musiken är kanske inte helt lätt att att ta till sig.
Vi är inte så vana vid att melodin är allt och allting, även de allra vildast svängande utbrotten, rymmes inom dessa ramar, om man bara lyssnar med spetsade öron och inte släpper uppmärksamheten en sekund.
Utsökt var ordet!
Rolf Haglund - Borås Tidning - 14/11 2009
Onsdagsjazz med The Other Trio
"Pianotrio tråkigt - kan man ha mer fel"
Jonathan Fritzen, Robert Erlandsson och Kristian Fredmark uppgör tillsammans The Other Trio från Stockholm. Trion är ute på en pulsslagsturné med material från deras nysläppta platta Good Fellas.
Innan trion börjar spela så sitter jag och funderar över om inte det kan komma att bli lite långrandigt med bara en kontrabas, ett piano och ett trumset. Kan man ha mer fel? The Other Trio visar verkligen vart skåpet ska stå när dom levererar välspelad och svängig triojazz.
Kvällens set inleds med La Dame Noir, ett stycke musik skrivet utav Robert Erlandsson. Herr Erlandsson har står för övrigt bakom nästan alla kompositioner som det bjuds på under kvällen, med undantag utav The Fakir som Jonathan Fritzen har skrivit och två
jazzstandards – I’ve Got It Bad av Duke Ellington och All The Things You Are av Jerome Kern, men som efter honom spelats utav massvis med jazzmusiker världen över. Genom kvällen så lyser verkligen låtarna Good Fellas och Dale Coopers Song igenom.
En sak som måste nämnas är att Jonathan Fritzen verkligen är en pianovirtuos vilket han visar flera gånger genom kvällen. Robert och Kristian har ett naturligt samspel som är intressant och svängigt. Tillsammans med den smakfulla virtuosen Jonathan Fritzen blev
detta en mycket lyckad konsert.
Emil Grundström, 20 November - Allehanda